Operation

hejsan hoppsan, ny vecka och nya tag.

Jag och amanda startade veckan i nyttighetens tecken.
Vi tog våra hundar på en promenad i kågeröd, Hur underbart som helst.
Dom fick bussa och leka av sig hemma hos amandas mormor.

Jag måste berätta om en händelse på vägen som gjorde mig sjukt förbannad.

Buddy och lucifer var kopplade och dexter gick fint vid kanten utan koppel.
vi går förbi en mamma och hennes 2 barn. flickan var säkert 8 år gammal.
Dexter går fram till tjejen och sätter sin tass på hennes fot.
Flickan får panik och börjar typ böla förtvivlat, hennes mamma får oxå panik och säger: usch usch rör inte andras hundar.
Jag kallar genast på dexter som traskar bort till mig utan problem.

Jag: snälla nån!
Mamman: vad sa du?
Jag: skärp dig, det är en valp.
Mamman: man ska ha kontroll på sin hund och dom ska vara kopplade, det finns lag.
Jag: bet han henne? dödade han henne? gjorde han något?
Mamman: nej som tur va inte
Jag: seriöst, lås in dina barn om dom är så jävla rädda.

Jag blev sjukt arg och kände riktigt hur det kokade inombords.
För det första så är hon en sjukt dålig mamma som skrämmer upp sina barn på det viset.
Barnen hade säkert inte varit ett dugg rädda om mamma hållt sig lugn.
Men det jag blev mest förbannad över var att dexter gick fram hur fint och lugnt som helst och sa hej som vilken annan normal hund.
Jag hade förstått om han hade sprungit fram och hoppat på henne, men det gjorde han ju inte, tvärtom.
Sen så står hon och tittar på min hund som om han vore ett äckel.
Min hund, MIN BEBIS. Nej fy fan. vilken idiot till mamma.

Resten av promenaden var trevlig iaf.
Vi träffade en till rotwailer och en grand banoia.

Efter lite motion så blev det mat hemma hos amanda.


På kvällen gick jag och filip på bio tillsammans med amanda johan.
Vi såg Avatar. Riktigt bra film.


Idag är det en bra men även jobbig dag.
Dexter ska operera sitt öga i landskrona.
Vi ska vara där kl 2.
Ögat kommer säkert bli jätte fint och allt kommer säkert gå bra.
Är bara lite orolig för att han ska bli sövd.
tycker det känns hemsk att tänka på. det är ju aldrig 100% säkert att han vaknar igen :(
Men jag hoppas, tror och ber för att allt går som det ska.


* min lilla prinskorv *




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0