...

godmorning sunshines...

vaknade första gången kl halv 7 när filip gick upp, jag somnade om och började drömma.

Det var mörkt ute, jag filip och vårt barn satt i en bil vi körde på en motorväg och jag satt bakom ratten.
Däcken tappade fästet och jag tappade kontrollen och rätt som det var så låg vi i diket med en massa poliser och ambulanser runt oss.
Vi hade hamnat på andra sidan vägen men som tur var så hade vi inte blivit påkörda av mötande trafik.
Vi kördes till sjukhuset och jag mådde relativt bra, filip och barnet var oxå oskadda.

Sen så var jag plötsligt på kontoret på ikea där min gamla chef satt, jag gick in och skulle prata med henne
för jag hade ju blevit avskedad men hade hoppat i och hjälpt till 4 ggr med hade inte fått betalt.

Jag:  varför beter du dig som du gör? varför förnedrar du mig?
chefen:  för att jag kan
Jag: alla tycker att du är falsk och det finns ingen här som respekterar dig
chefen: jag tycker du är sne i huvudet och misslyckad
Jag: Jag tycker du är dum i huvudet och beter dig säkert som du gör för att du inte har fått ett ordentligt ligg på säker en evighet.
Jag: jag säger som alla andra här, jag tycker verkligen synd om dig sambo som tvingas bo med dig.
Och vill du veta vad alla kallar dig bakom ryggen? isprinsessan och ta det inte som en komplimang.

sen så gick jag

påväg igenom korridoren så börjar rummet att vingla mer och mer och till slut så gungar det så mycket att jag inte klarar av det utan trillar ihop.
jag hörde massa röster som skrek och någon som höll i min arm och försöker få liv i mig.
Jag vaknar inne i en sjukhussäng där en doktor frågar mig om det har hänt något ovanligt tidigare idag?
Jag berättar att vi körde av motorvägen och hamnade i diket.
Doktorn blev rasande och skrev till sköterskan om varför ingen hade undersökt mig och att jag nog fått en kraftig hjärnskakning.
Efter en lång tid så kommer filip in och säger att vi ska köra hem till mina föräldrar och fira jul
Allt kändes skit konstigt, jag hade för mig att det var april och sol utomhus men mamma var säker på att det var julafton och hade dukat upp skinka, jansson och en massa jukklappar.
vi kom hem till dom vid halv 11 och det var fortfarande sol och varmt.
Min telefon ringde och jag svarade

Amanda: Hur är det? vad hände? hur mår ni?
Jag: Va jo det är bra nu, vi körde av vägen men hur vet du det?
Amanda: Emil var på sjukhuset och såg att dom gjorde återupplivningsförsök på dig så han ringde direkt
Jag: jaha men allt är bra nu, jag måste nog vila lite bara.



Sen så vaknade jag
Jag hatar när drömmarna känns så verkliga. Det läskigaste var nog att svimma av, jag kände riktigt hur rummet gungade och hur jag föll ihop, och hur folket pratade runt om kring mig.
usch tur att det bara var en dröm iaf...

nej nu ska jag nog klä på mig
vi hörs senare.

peace ♥ and ice cream