...

Den först juni kl 23.54 tog jag dessa bilderna






5 minuter tidigare kom jag alldelles för snabbt i en kurva och kraschade ner för ett dike och rakt in i en stor hage.
En grov stolpe som stagetet var byggt av åkte rakt in i min framruta 5 centimeter från mitt ansikte och rakt bak i bakrutan.
Jag var några centimeter ifrån att krossa min skalle.
När jag stod stilla med bilen så kände jag allt glas som låg i hela mitt knä, på mina armar, på mina fötter och i mitt ansikte.

Först ringde jag amanda i panik.
Jag ringde filip och grät. (filip är i norge en vecka och vandrar)
Han sa att det inte gjorde något att jag pajat bilen, det viktigaste var att jag var oskadd.
Sen så ringde jag mamma, hon och min bror mattias kom och hjälpte mig.

Jag borstade av mig försiktigt och gick till närmsta hus och knackade på.
Det var han som ägde hagen som öppnade, han följde mig bort till bilen.
Bonden: men herre gud, du borde nog köpa en lott imorgon, du har verkligen haft änglavakt, det kunde slutat hur illa som helst.

Och det kunde det verkligen ha gjort, så sjukt onödigt och korkat av mig att köra fort på så krokiga vägar när det är mörkt.
Jag hade ingen tid att passa, jag hade inget som jag hade brottom med utan jag körde för fort "för skoj skull"

Först tänkte jag på allt som jag kunde gjort anorlunda, det gör man alltid.
Men ska jag vara helt ärlig så ska jag vara glad att jag kan tänka överhuvudtaget.
Det är klart att det känns jobbigt att jag har pajat min fina bil.
Men jag är riktigt glad att jag körde ensam.
Tänk om lilla buddy hade varit med, eller malin eller kanske amanda.
Jag vill inte tänka på vad som hade kunnat hända bara för att jag körde lite fort "för skojs skull"

Bilen gick att köra med trots smällen, så jag körde den hem.
Mamma och mattias följde med mig och pratade en stund, det kändes skönt.

Känner mig jävligt dum som har sagt till filip tusen gånger innan han åkte att han skulle ta det lugnt i norge, köra försiktigt, och komma hem hel och ren.
När jag själv nästan kör ihjäl mig här hemma.

Nej nu ska jag sluta tänka så mycket på detta och börja tänka på att jag faktiskt klarade mig helskinad (men bara små mini skärsår på hela mig) och vara tacksam för varje minut som man får på den här snurrande bollen.



peace ♥ and ice cream